Äntligen har jag blivit klar med tavla nummer 3 i den serie som jag jobbat med under de senaste månaderna. Det blev ett långt projekt som var mer tidskrävande än jag trodde initialt. Om jag ska vara helt ärlig så beror det inte enbart på projektets omfattning utan också att min tid för måleriet har varit mer begränsad. Dagarna på jobbet har varit långa vilket resulterat i att jag varit för trött för att sätta mig vid staffliet så ofta som jag skulle ha önskat. De stunder som jag och duken har rest tillsammans har var en resa i ett landskap som ligger mig så varmt om hjärtat. Tillåt mig färska upp minnet lite, nr. 1 som var beställarens hemställe som det såg ut 1956, nr 2 avspeglade en livlig dag på vedbacken i nutid. Tavla nr. 3 är utsikten från hans hemställe, dvs. om du vänder ryggen mot bergen bakom husen är detta vyn lite från ovan. Dock har jag tillåtit mig att ”rensa” bland skog och träd för att bostadshusen i granngårdarna skulle komma till sin rätt. I förgrunden ser vi hans hemställe lite från ovan och hur ängarna breder ut sig och gränsar till grannarnas tomter. I bakgrunden ligger Bergvattensjön stilla som en spegel. Om du är Doroteabo kanske du tänkte ”Nä men så där ser väl inte sjön i tätorten ut.” För den som inte visste det redan, sjöarna bär samma namn. Lite ovanligt att en kommun har två sjöar som heter likadant kan man tycka. Dåtidens tomter/markskiften styckades ut som en ”tårtbit” uppifrån byn ner till sjön så alla skulle kunna få rätt till fiske. Tomten till höger om det gröna huset förvärvades av min mors farfar och har sedan gått i arv och i dagsläget är undertecknad tillsammans med maken ägare till denna fastighet.
En återblick i historien.
För mig har det varit spännande att se landskapet från ovan en vinkel som var för mig helt okänd, men allt är möjligt i dagens tidevarv när man kan fota med en drönare. Jag ville skapa en lugn harmonisk miljö som ögat rofyllt kunde betrakta och hitta nya detaljer. Min blick sveper till höger lite högre än mitten och landar vid det som var min mosters hus. Jag minns väl hur det kändes att sitta under hennes äppelträd. Jag minns att jag tyckte det var speciellt eftersom hon var den enda som jag kände då som hade ett äppelträd. Mina morbröder bodde i det röda huset vid landsvägen. Du ser baksidan av deras röda hus. De brukade skämtsamt säga att de bodde i navets centrum, då avståndet till de närmaste orterna var 4 mil och det är nära till länsgränserna, Ångermanland och Jämtland. Det var en enkel match för dem att cykla genom tre län, lite för lätt tyckte de så ibland bar de cyklarna en bit genom skogen för att utmaningen skulle bli större. Om du tittar riktigt noga skymtar du badbryggan vid byns fina badstrand med den vita sanden. Om du har rötter från bygden hoppas jag att du känner igen dig även om byn i verkligheten är tät av skog. Du får berätta om jag lyckades med att väcka din fantasi. Kanske kan du också drömma dig tillbaka och se dina förfäder framför dig som slet hårt för att bruka jorden. Skriv gärna en kommentar vad du tycker om resultatet. Tavlan finner du i galleriet Lappland- Sommar.
