Från min senaste tavla med inspiration från Italien reser jag i mina tankar till Vilhelminafjällen i Lappland, inte långt från den norska gränsen. Fjälltopparna heter Såttan och Kakkankaise och reser sig majestätiskt framför Marsfjällen. En plats som den ni ser i mitt konstverk andas mycket lugn och harmoni. De vidsträckta vidder och det karga men vackra landskapet breder ut sig framför betraktaren och man ser ingen människas avtryck i den orörda naturen. Foton som aktiverade min inspiration fick jag av min svägerska i Klimpfjäll. Efter att ha bott över 20 år i Spanien, ett land som är betydligt mer tätbefolkat än norra Sverige uppskattar jag ännu mer ett landskap där man kan känna sig helt ensam. Jag valde sen höst eller tidig vinter. Den första snön har fallit och bestämt sig för att ligga kvar. Dagarna blir allt kortare och trots att det är tidig eftermiddag har skymningen börjat träda in. Luften är hög och klar.
Blå och rosa toner.
Himlens rosa toner varvas med de blå som speglar av sig i den tunna isskorpan som lagt sig som tunnt lager över sjön. Sakta men säkert kommer naturen att frysas ned och under flera månader ligga i dvala under ett tjock snötäcke i väntan på vårens första solstrålar. Trädens grenar bildar vackra svarta siluetter i förgrunden. Skuggorna tecknar av sig på snön och skiftar i blågrå toner. Känner du också ett lugn när du tittar på tavlan? Jag har sparat tavlan i websidans galleria under kategorin Lappland – vinter.
