Började året med idétorka. Kreativa personer förstår säkert vad jag menar. Man har stor skaparlust men den rätta inspirationen vill inte infinna sig. Normalt brukar jag ha huvudet fyllt med ideer om kommande projekt, innan ett avslutats har hjärnan påbörjat förberdelser pà nästa. Det var inte fallet i januari, skallen kändes tom och jag kände mig lite frusterad där jag satt i min studio. Efter en kopp kaffe och lite grubblerier tittade jag ut frn mitt torn och det slog mig att motivet fanns där utanför. Himlen var otroligt vacker just den eftermiddagen och ljuset bar ett rosaaktigt skimmer. Sagt och gjort jag skred till verket och påbörjade en tavla med min utsikt. Ibland inser man att man behöver inte gå över ån efter vatten.
Typiskt spansk vy.
I bakgrunden skymtar några grannhus på andra sidan gatan. Den sidan av trottoaren kantas av några apelsinträd där frukterna lyser som orange prickar på håll. De skyms lätt av några höga palmer. Häckarna som vätter mot gatan har en praktfull grön färg. I förgrunden ser man en bit av taket nedanför, de enkupiga takkuporna med sin vackra terrakottafärg. Tavlan har många starka färger men då vi inte har årstider som är lika definierade här som i Sverige kan vi njuta av grönska året runt, vilket man snabbt blir ganska bortskämd med.Tänk att det kan vara så lätt ibland att man nästan missar det vackra som man har inom räckhåll. Vi borde nog stanna upp oftare och faktiskt iakttaga vår omgivning och det som finns omkring oss. Det är lätt att bli hemmablind. Jag har sparat konstverket under katagorin ”Medelhavslandskap”. Jag bjuder in till kommentarer som vanligt, om du känner för det.
