Ofta m\u00e5lar jag av en plats som ligger mig varmt och hj\u00e4rtat och som jag k\u00e4nner till v\u00e4l. Denna g\u00e5ng var s\u00e5 inte fallet, jag fascinerades av en persons ber\u00e4ttelse om sin semester i somras. Hon visade mig foton och ber\u00e4ttade beskrivande om sina upplevelser. Jag fastnade f\u00f6r ett b\u00e5thus som hon hade passerat under en av sina promenader i by som heter Puerto de vega och ligger i Asturias, vid Atlantkusten i norra Spanien. Jag f\u00f6ll direkt f\u00f6r motivet, det gamla gr\u00e5\/vita b\u00e5thuset med sliten fasad, som m\u00e5ste ha utsatts f\u00f6r alla t\u00e4nkbara v\u00e4der. De bl\u00e5 portarna \u00e4r halvt \u00f6ppna och f\u00f6nsterfodren har samma f\u00e4rg utg\u00f6r en vacker kontrast mot v\u00e4ggens f\u00e4rg. T\u00e4nk om hus kunde tala och ber\u00e4tta sin historia f\u00f6r oss. Det vore verkligen intressant. I bakgrunden skymtar en del hus i byn och f\u00f6rgrunden pryds av en lite vildvuxen blomsterrabatt som \u00e4r vacker i sin enkelhet.<\/p>\n