Den h\u00e4r g\u00e5ngen tog jag mig an ett projekt som jag fr\u00e5n b\u00f6rjan inte var s\u00e4ker p\u00e5 om jag skulle kunna fullf\u00f6lja. Under den h\u00e4r pandemin har jag t\u00e4nkt mycket p\u00e5 \u00e4ldre personer som inte kunnat ta emot bes\u00f6k under en l\u00e4ngre tid utan suttit isolerade i sina hem. Under den h\u00e4r tiden har vi pratats vid ofta jag och min morbror som bor i Sm\u00e5land. F\u00f6rra sommaren var den f\u00f6rsta som vi inte s\u00e5gs d\u00e5 de inte kunde resa till Lappland. Jag letade bland foton och hittade n\u00e5gra bilder fr\u00e5n ett av deras bes\u00f6k i Valencia 2016. D\u00e5 best\u00e4mde jag mig f\u00f6r att g\u00f6ra ett f\u00f6rs\u00f6k att m\u00e5la av dem. Det \u00e4r inte varje dag jag m\u00e5lar m\u00e4nniskor s\u00e5 det \u00e4r inte helt enkelt speciellt likheten \u00e4r sv\u00e5r att f\u00e5 till. Jag intalade mig sj\u00e4lv att minnet som s\u00e5dant hade mer v\u00e4rde \u00e4n portr\u00e4ttlika kopior av morbror och moster. Det fick bli Villafam\u00e9s igen, n\u00e4r de tv\u00e5 spatserade nerf\u00f6r de sluttande kullerstensgatorna som kantas av pittoreska hus och f\u00e4rgglada blommor.<\/p>\n