Nu har jag f\u00e5tt fart p\u00e1 penslarna igen och inspirationen fl\u00f6dar. I mitt senaste konstverk har jag valt att avbilda bagarstugan i Vilhelmina som jag tycker \u00e4r s\u00e5 fin. Den ligger mellan kyrkan och kyrkstugorna och ger ett pittoreskt inslag i den \u00e4ldre delen av Vilhelmina, \u00e4ven om huset har uppr\u00e4ttats p\u00e5 platsen p\u00e1 senare \u00e5r.\u00a0 I norra Sverige har det bakats tunnbr\u00f6d sedan l\u00e5ngt tillbaka. Runda, tunna kakor som gr\u00e4ddas i en stor vedeldad ugn. Mjuka br\u00f6dkakor som kan fyllas med sm\u00e5tt och gott, rullas ihop och mumsas p\u00e5. Alternativt krispiga h\u00e5rda br\u00f6d bakade av kornmj\u00f6l kryddade med kummin, f\u00e4nk\u00e5l. \u00a0F\u00e5 moderna hus \u00e4r f\u00f6rsedda med\u00a0 dessa vedeldade ugnar. Ett utm\u00e4rkt s\u00e4tt att h\u00e5lla traditionen vid liv \u00e4r kommunens bagarstuga som kan bokas av bakintresserade kommuninnev\u00e5nare. Ett bra initiativ tycker jag, p\u00e5 detta s\u00e4tt faller inte kunskapen i gl\u00f6mska. Sj\u00e4lv som utlandssvensk bakar jag mitt tunnbr\u00f6d i stekpannan p\u00e5 gasspisen. Det funkar det med \u00e4ven om atmosf\u00e4ren fr\u00e5n en riktig bagarstuga, med v\u00e4rmen fr\u00e5n elden och gemenskapen mellan bagarna saknas. Min mamma bakade alltid tunnbr\u00f6d i december med n\u00e5gra v\u00e4ninnor hos en min b\u00e4sta v\u00e4n Rositas mamma som hade en bakugn. Jag minns \u00e4n idag att br\u00f6det som hon kom hem med smakade himmelskt.<\/p>\r\n