I början av sommaren bestämde jag mig för att måla en tavla från mitt semesterparadis, vår sommarstuga vid sjön. Jag vet ingen plats på jorden som ger mig en sådan ro i själen som att sitta på stranden eller som i detta fall på bryggan och titta ut över sjön. Här finner jag en koppling till mina rötter och mycket lite har förändrats sedan jag lekte här som barn. Det ger också en skön känsla av tillhörighet då flera generationer bakåt gått över dessa marker och säkerlligen funnit samma harmoni som jag av att se ut över landskapet. Min morfars båthus, numera vårt, bär många minnen om fisketurer med mina föräldrar när jag som liten följde med för att ta upp näten och se om fiskelyckan stått dem bi. Med morbröderna Ture o Tage blev det också åtskilliga båtturer och metande av abborrar. Tallen som står alldeles vid strandkanten på min systers tomt har blivit fotat hundratals gånger i vackra solnedgångar och soliga sommardagar.
En gåva.
När tavlan nästan var klar kände jag att jag ville att denna tavla som kändes så inspirerad av mina rötter skulle gå till nästa generation. Den fick bli en gåva till vår dotter som den här sommaren semestrade på annat håll än i södra Lappland. Förhoppningsvis är den definitionen av svensk sommar även för henne. Rikedom är att känna att den här platsen är vår. Himlen är otroligt blå och enstaka några lätta duniga sommarmoln uppenbarar sig den här dagen. Sjön ligger nästan spegelblank och endast några svaga krusningar kan skönjas på ytan. Om inte vattnet bjuder in till ett dopp så säg. I somras blev det många härliga bad. Ljuvligast är att starta dagen med ett morgondopp en solig sommarmorgon. I förgrunden syns det vindpinade träet i bryggan och den stora stenen där jag suttit och filosoferat många gånger när jag var liten.Tavlan har sparats i galleriet under Lappland – sommar.
